Desorganiserad anknytning



Vad är desorganiserad/desorganiserad anknytning?

Barn med en desorganiserad anknytning lyckas inte skapa någon strategi för att organisera sin anknytning till sin primära anknytningsperson. De skiljer sig mot barn med otrygg undvikande- eller otrygg ambivalent anknytning som skapar en organiserad strategi för anknytning genom att anpassa sig efter sina föräldrars behov. På det viset får den närhet, skydd och trygghet som är ett minimum för vad de behöver för att klara sig. Barn med trygg anknytning behöver ingen strategi.


Hur uppstår den?

Om barnets föräldrar utsätter barnet för stora upprepade svek, långa separationer, överger barnet, beter sig skrämmande, är oförutsägbara och/eller våldsamt hotfulla, och gör detta ofta så är det stor risk att barnet utvecklar en desorganiserad anknytning.

Föräldrar som beter sig så är har väldigt ofta själva ett eller fler obearbetade trauman.  De gör att föräldrarna bemöter sitt barn med rädsla, vrede eller kanske otrygghet när barnet springer till dem för att få trygghet, skydd och kärlek. Föräldrarnas känsla överförs till barnet och när hen söker tröst och stöd upplever det istället förälderns skräck och hamnar i hjälplöshet.  Intensiv rädsla eller skräck upplevd i en situation man inte kan påverka, där man är hjälplös eller maktlös, utgör grunden till traumatisering.

Traumatiserade föräldrar kan skrämma sina barn medvetet eller omedvetet. Om man bär på svåra upplevelser kan man tolka verkligheten så att världen och andra människor inte går att lita på och bara har onda avsikter. I all välmening vill dessa föräldrar rusta sina barn till att möta en illvillig värld, som den ser ut i föräldrarnas verklighetsuppfattning.

Föräldrar kan också vara omedvetet skrämmande. Föräldrar som bär på till exempel mycket ilska kan inte dölja de signaler som de sänder med ansikte, ögon eller spänningar i kroppen. De känslor som finns inom föräldrarna kommer barnet/bebisen känna av. Det kan också vara föräldrar som har svårt att härbärgera egna känslor, som till exempel bemöter barnets vredesutbrott med egen ilska, börjar gråta när det ser barnet gråta eller lämnar barnet fysiskt, psykiskt eller både och. I just de här situationerna har barnet behov av hjälp från en trygg vuxen som kan reglera sina egna känslor.  

Om du tar dig själv som exempel kan du reflektera över hur tryggt det skulle vara att vara bebis och ligga i famnen hos en människa som håller på att explodera av ilska eller som gråter okontrollerat när ditt behov är som störst att få tröst och hjälp att reglera dina egna känslor.


Hur visar den sig i vuxna kärleksrelationer?


  • Jag kan känna oro i lugna stunder och använder olika sysselsättningar för att trycka bort de jobbiga känslorna.
  • Jag kan känna mig ledsen och tom även om jag blir bekräftad av min partner eller andra.
  • Jag kan ha stora svårigheter med tillit.
  • Jag kan vara hypervaksam gentemot min omgivning och av den anledningen ha svårt att hitta lugn och ro.
  • Jag kan söka mig till farliga människor. Även om de är farliga utstrålar de kraft och styrka som kan ge mig en känsla av skydd.
  • Jag kan söka mig till en undvikande anknuten människa som klarar sig själv och inte ställer krav på mig.



Nära relationer blir förknippade med något hotfullt. När jag i vuxna nära relationer, till exempel kärleksrelationer, upplever situationer som kan påminna om sådant jag upplevde som bebis eller litet barn, aktiveras de gamla reaktionsmönstren. Situationen i nuet upplevs kanske inte som ett gräl mellan två vuxna utan som något livshotande. Det är som en flash back och det är inte möjligt att skilja på historia och nutid. De känslor som jag blev drabbad av som bebis eller barn förändrar min tolkning av verkligheten och jag reagerar för att överleva situationen som jag gjorde den gången. 

När det rör sig om sex:

    • Jag kan ha många olika sexuella kontakter, stabila eller tillfälliga. De kan ha karaktär av att jag blir utnyttjad eller att jag utnyttjar andra.


    • Jag kan ha svårt med gränssättning och jag ställer upp på sexuella lekar eller situationer som jag egentligen inte tycker om, som kan göra att jag äcklas av mig själv efteråt.


  • Jag är alltid beredd på faror och hotfulla situationer och har det som bäst om jag kontrollerar situationen helt. Vilket inte lämnar mycket plats till min partner och gör mig känslomässigt otillgänglig.



Hur är barnets beteende i främlingssituationen? 

När föräldern, ofta mamma, kommer tillbaka, kan barnet närma sig henne genom att röra sig i cirklar, att röra sig med ryggen mot mamman eller att barnet går fram mot sin mamma och just innan de möts svänger hen av och undviker mötet.

Barnet har ingen strategi för hur det ska närma sig sin anknytningsperson, ingen strategi för hur det ska få trygghet, närhet och skydd. 


Hur visar den sig i relation till föräldrar i 6-årsåldern?

Som desorganiserat anknutet barn kommer jag i 6-årsåldern visa tendens till att kontrollera eller dominera mina föräldrar. Jag kan göra det genom att vara avvisande mot dem, överdrivet beskyddande, bestraffande, fientlig eller bekymrad för dem. Jag kan som barn ha tagit över föräldrarollen och ansvaret. 


Vad kan gestaltterapi göra för dig?

I första hand rör det sig om stabilisering, vilket betyder att skapa en trygg relation till terapeuten och situationen i terapirummet. Att skapa ett rum där du upplever att du blir bemött av en förstående medmänniska som är förutsägbar i sitt beteende, är närvarande i mötet och kan värna sin integritet. 

Därnäst rör det sig om att minnas det som är förlorat och att vara i sorgen över detta. Att bearbeta denna sorg, ta hand om den, ge den plats och värme är en viktig del av terapin. Sorgen är förknippad med den del av dig som du försöker trycka bort eller undvika. Den mest sårbara delen av dig som också är den som behöver mest uppmärksamhet, omhändertagande och kärleksfullt stöd. Detta för att sedan med små steg kunna integrera dina upplevelser och förluster så det blir del av dig, en del av ditt liv och din historia och inte något som du med alla medel vill undvika eller trycka bort. 

Syftet är att utveckla en positiv självbild, en ökad självreflektion och självreglering så du kan stå stadigt på dina fötter när du uttrycker dina behov, använder kraften och energin i din ilska till att sätta gränser, skydda din integritet och våga gå in i en nära relation.  Läs mer


Vad kan TRE göra för dig?

I ett desorganiserat anknytningsmönster finns det ofta många smärtsamma upplevelser som under åtskilliga år har blivit bortryckta. Tankar, minnesbilder och kroppssensationer kan upplevas som något smärtsamt som man gör allt för att slippa komma i kontakt med. Varje gång man använder energi på att trycka bort en känsla eller kroppssensation kan resultatet bli:

    • Att man förlora kraften i musklerna, man får känslan av att man faller ihop och ger upp.


  • Att man spänner upp kroppen, alla har hört någon säga ”jag håller det inom mig” vilket kan betyda att man drar upp axlarna och till slut får spänningshuvudvärk eller ryggproblem.


Med Trauma Release Exercisers arbetar du med din kropp och lär dig ett kontrollerat sätt att komma i kontakt med den igen och förlösa djupa muskelspänningar eller att väcka underspänd muskulatur till liv. Syftet med dessa övningar är att behandla de traumatiska upplevelser som kroppen kommer ihåg men som du kanske har tryckt bort från ditt medvetande.

Under övningarna, när muskelspänningarna släpper, kan känslor eller minnesbilder förlösas som vi efteråt kan arbeta med i gestaltterapin med syfte att integrera det du upplevt under övningarna.
Dessutom kommer övningarna ge dig en ökad grundning och en känsla av att vila mer i dig själv, som är användbar i terapin, i ditt vardagliga liv, på jobbet och i dina nära relationer. Läs mer